Tänk att jag äntligen har börjat!!

Jag har gjort en resa, en resa i mitt innersta och insett att jag måste tömma ur det som jag går omkring och tänker på. Tanken på att börja blogga föddes, jag gjorde som så många andra och skapade en blogg. Här är jag nu, kvinna, mamma, fyrtio plussare, gift, student. Jag antar att jag liksom majoriteten av er därute gör ungefär samma saker varje dag. Livet rullar på som man säger. I bland händer något som får en att fundera och dra de sina till sig en smula. Någon dör, försvinner, blir ett minne. Helt plötsligt blir livet så närvarande, bubblan sprack och verkligheten kom in på besök. Jorden fortsätter snurra men din värld blir plötsligt helt stilla. Tänk om detta skulle hända dig, eller någon i din familj blir den första tanken som tänks, vi tar livet för givet och det måste vi annars glömmer vi bort att leva. Tanken var väl inte att skriva om döden och allt vad detta medför men det pockade på en liten plats i bloggen. Jag är en levnadsglad jäkel som dessutom besitter en stor mängd själv ironi. Skulle jag blivit skådespelare som jag innerst inne ville skulle jag valt att enbart gjort komedier. Eddie Murphy släng dig i väggen! Jag blev ingen skådespelare, jag blev gravid! Jag fick en annan roll i livet och det krävdes en hel del humor för att utföra den. Roller spelar vi varje dag mer eller mindre. Vilken roll trivs ni bäst i? Vilken roll skulle ni helst vara utan? Fundera på det så hörs vi igen!! P.S. Smula inte i bilen D.S.